1873. Swensk Nº 31.
Författnings-Samling.
======================================================
(Uppläses från predikstolen.)
Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse,
innefattande Lag om rikets mynt;
Gifwen Stockholms Slott den 30 Maj 1873.
----------------
Wi OSCAR, med Guds Nåde, Sweriges, Norges, Götes
och Wendes Konung, göre weterligt: att Wi med Riksdagen funnit godt
antaga följande
Lag om Rikets Mynt.
§ 1.
Guld skall ensamt wara wärdemätare i Riket och således utgöra grunden för
deß myntwäsen.
§ 2.
Enheten för Rikets myntwigt skall wara det franska grammet.
§ 3.
Räkne-enheten skall kallas krona. Kronan delas i hundra öre.
§ 4.
Af guld skola twänne hufwudmynt präglas, det ena å tio och det andra å
tjugo kronor. Af ett tusen gram eller ett kilogram fint guld utmyntas:
Twåhundrafyrtioåtta Tio-krone-stycken eller Etthundratjugofyra Tjugo-krone-
stycken.
Guldmynten präglas af myntguld, som är en legering af Niohundra wigt-
delar fint guld och Etthundra wigtdelar koppar.
Alltså skall hwarje
Tio-kronestycke wäga 4,4803 gram och hålla 4,032258 gram fint guld
Tjugo-kronestycke "wäga" 8,9606 "gram" och hålla 8,064516 "gram fint guld"
§ 5.
Till skiljemynt skall anwändas dels silfwer, legeradt med koppar i det för-
hållande, som här nedan säges, dels brons.
§ 6.
Af silfwer skola präglas myntstycken af följande namnwärde, nemligen
Twå Kronor, En Krona, Femtio Öre, Tjugofem Öre,
Tio Öre.
Etthundra stycken sådana skiljemynt skola innehålla fint silfwer:
Twå-kronestycken: Ett tusen twåhundra gram.
En-kronestycken: Sexhundra gram.
Femtio-örestycken: Trehundra gram.
Tjugofem-örestycken: Etthundra fyratiofem och ett femtedels gram.
Tio-örestycken: Femtioåtta gram.
Dessa skiljemynt skola utmyntas af följande legeringar:
Twå- och En-kronestycken: af Åttahundra wigtdelar silfwer och Twå
hundra wigtdelar koppar.
Femtio- och Tjugofem-örestycken: af Sexhundra wigtdelar silfwer och
Fyrahundra wigtdelar koppar.
Tio-örestycken: af Fyrahundra wigtdelar silfwer och Sex hundra wigt-
delar koppar.
Alltså skall hwarje
Twå-konestycke wäga: 15 gram.
En-kronestycke " 7,5 "
Femtio-örestycke " 5 "
Tjugofem-örestycke " 2,42 "
Tio-örestycke " 1,45 "
§ 7.
Af brons präglas myntstycken af följande namnwärde:
Fem Öre; Twå Öre; Ett Öre
.
För prägling af dessa myntstycken skall bronsen sammansmältas af Nittiofem
wigtdelar koppar, Fyra wigtdelar tenn och En wigtdel zink.
Ett kilogram brons utmyntas till
Etthundra tjugofem Fem-örestycken eller
Twåhundra femtio Twå-örestycken eller
Femhundra Ett-örestycken.
§ 8.
Afwikelserna öfwer eller under här ofwan stadgade halt få högst utgöra:
å Guldmynten: Femton tiotusendelar fint guld,
å Silfwermynten: Tretio tiotusendelar fint silfwer
af hwarje myntstyckes bruttowigt.
Afwikelserna öfwer eller under här ofwan stadgade wigt få högst utgöra:
för hwarje Tjugo-kronestycke: Femton tiotusendelar,
" " Tio-kronestycke: Tjugo tiotusendelar,
" " Twå-kronestycke: Trettio tiotusendelar,
" " En-kronestycke: Femtio Tiotusendelar,
för hwarje kilogram af Femtio-örestycken: Sextio tiotusendelar,
" " Tjugofem-ö tycken: Etthundra tiotusendelar,
" " Tio-örestycken: Etthundrafemtio tiotusendelar,
allt af hwarje myntstyckes rätta wigt.
Wid utmyntning af guld må dock iakttagas, att afwikelsen i wigt för hwart
parti af tio kilogram myntguld ej får öfwerskrida fem gram.
§ 9.
En hwar, som wid Rikets myntwerk till myntning inlemnar guld, eger att
derför erhålla guldmynt, dock mot erläggande, till myntningskostnadens betäckande,
för Tjugo-kronostycken af ¼ procent och för Tio-kronestycken af 1/3 procent af det
utmyntade beloppets wärde.
§ 10.
Skiljemynt må ej för enskildes räkning inom Riket tillwerkas och präglas.
§ 11.
Angående myntstyckenas diameter, prägel, inskrift, rand och hwad mer till
deras yttre utseende hörer, will Kongl. Maj:t särskildt förordna, äfwensom de,
hwilka wid Myntwerket böra gälla för probering och justering, inlemnande
af guld till förmyntning m. m.
§ 12.
De efter denna lags stadganden präglade guldmynt äro, under här nedan
bestämda wilkor, lagligt betalningsmedel i förhållande till hwem som helst och i
hwilket belopp som helst.
Skiljemynten skola till obegränsat belopp mottagas wid betalning till statens
kassor. Ingen annan ware pliktig att i en betalning mottaga högre belopp än
tjugo kronor i 2- och 1-kronestycken, fem kronor i mindre silfwermynt och en krona
i bronsmynt.
§ 13.
Myntstycke af guld, silfwer eller brons, som blifwit wanstäldt eller genom
skafning, filning, borrning, tillödning eller annan olaglig åwerkan af hwad slag
som helst skadadt, skall hafwa förlorat sin egenskap af lagligt betalningsmedel.
§ 14.
Guldmynt upphör att wara lagligt betalningsmedel i förhållande till statens
kassor, när det genom nötning förlorat mer än twå procent, men till alla andra,
det förlorat mer än en half procent af den wigt, som det enligt § 4 af denna lag
skall ega.
Skiljemynt upphör att wara lagligt betalningsmedel i förhållande till statens
kassor, när det är så nött, att ej med säkerhet kan skönjas, huruwida det för Ri-
kets räkning är präglat, men till alla andra, när prägeln genom nötning blifwit
otydlig.
§ 15.
Mynt, som ej längre är lagligt betalningsmedel i förhållande till hwem som
helst, äfwensom silfwermynt, hwilka hålla fyra eller fler procent mindre än sin
rätta wigt, må, sedan de till någon af statens kassor inkommit, ej åter af den
samma sättas i omlopp.
§ 16.
I Riksbankens hufwudkontor, äfwensom i deß afdelningskontor i Göteborg
och Malmö eger en hwar att få hwilket som helst belopp af sådana mynt, som
enbart till statens kassor äro lagligt betalningsmedel, utwexladt mot lika stort be-
lopp samma slags gångbara mynt såsom ock att få hwilket som helst med tio kro-
nor delbart belopp af skiljemynt utwexladt mot guldmynt. Genom särskilda stad-
ganden bestämmes å hwilka andra ställen dylik utwexling skall ega rum.
§ 17.
Hwad här ofwan i §§ 12, 13, 14, 15 och 16 stadgadt är om Rikets mynt deß
giltighet som betalningsmedel, deß inwexling och utgifwande af statens kassor
skall, på sätt mellan Swerige och Danmark afslutad konvention förmår, äfwen
gälla om de i öfwerensstämmelse med samma konvention för Danmark präglade
mynt af guld, silfwer eller brons.
-------------
De föreskrifter, hwilka för werkställighet af denna lag erfordras, meddelas uti
särskild lag af samma dag.
Det alle som wederbör, hafwe sig hörsamligen att efterrätta. Till yttermera
wisso, hafwe Wi detta med Egen hand underskrifwit och med Wårt Kongl. Sigill
bekräfta låtit. Stockholms Slott den 30 Maj 1873.
OSCAR.
(L. S.)
C. Fr. Wærn .
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
(Uppläses från predikstolen.)
Kongl. Maj:ts nådiga Kungörelse,
innefattande Lag om öfwergången till det nya myntsystemet;
Gifwen Stockholms Slott den 30 Maj 1873.
----------
Wi OSCAR, med Guds Nåde, Sweriges, Norges, Götes
och Wendes Konung, göre weterligt: att Wi, med Riksdagen , funnit
godt antaga följande
Lag om öfwergången till det nya myntsystemet.
§ 1
.
I den mån mynt af den beskaffenhet, som genom myntlagen af denna dag
förskrifwes, hinna utmyntas, skola de genom Riksbankns försorg den allmänna
rörelsen tillhandahållas. Deremot skola de enligt Kongl. Förordningen den 3 Fe-
bruari 1855 eller äldre författningar präglade mynt, som till Riksbankens hufwud - eller afdelningskontor inflyta, i den mån de med det nya myntet kunna ersättas,
i Riksbanken qwarhållas, dock med förbehåll af den rätt emot Riksbanken, som
tillkommer innehafware af deß å silfwer lydande sedlar.
§ 2.
Med upphäfwande af den enskilde personer senast genom Kongl. Förordnin- gen den 3 Februari 1855 medgifna rätt att till Myntverket inlemna silfwer för
ut emot myntskatt, likasom ock af den genom Kongl. Förordningen
den 31 Juli 1868 lemnade rätt att till Myntverket för utmyntning af Caroliner
inlemna guld, skola hädanefter för enskildes räkning wid Myntverket präglas endast
haft Tjugo- och Tio-kronestycken af guld.
§ 3.
Det nya myntet skall genast wara lagligt betalningsmedel i enlighet med mynt-
bestämmelser; och skall derwid, då förbindelser, lydande å äldre myntsorter,
med nytt mynt gäldas, En krona räknas lika med En riksdaler riksmynt. Efter
samma förhållande skola ock alla nu gällande mynt och Riksbankens å silfwer ly-
dande sedlar, så länge de fortfara att wara lagligt betalningsmedel, mottagas i
betalning för belopp, utfästa eller utsatta i det nya myntet.
§ 4.
Så snart med Danmark afslutad myntkonvention ratificerats och ratifikatio-
nerna blifwit utwexlade, inträder den bestämmelse i kraft, på grund af hwilken
enligt samma konvention utgifna Danska mynt äro lika med de Swenska myn-
ten lagligt betalningsmedel i Swerige.
§ 5.
Från och med den 1 Januari 1875 skola alla offentliga räkenskaper föras
efter det nya myntsystemet.
§ 6.
De enligt Kongl. Förordningen den 3 Februari 1855 eller äldre författnin-
gar präglade silfwermynt skola uphöra att wara lagligt betalningsmedel, de af En
Riksmynts wärde och deröfwer från och med den 31 December 1878
och de af ringare wärde från och med samma dag 1881.
I Riksbanken komma dessa mynt fortfarande att inwexlas efter den i § 3
stadgade grund.
Det alle, som wederbör, hafwe sig hörsamligen att efterrätta. Till yttermera
wisso hafwe Wi detta med Egen hand underskrifwit och med Wårt Kongl.
Sigill bekräfta låtit. Stockholms Slott den 30 Maj 1873.
OSCAR.
(L. S.)
C. FR. Wærn .
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
N:o 31, 1 ark, utgifwet i Stockholm den 21 Juni 1873.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Stockholm, 1873. P. A. Norstedt & Söner, Kongl. Boktryckare.
Copyright © ingemars.se 1998-2025